Vi har nyligen fått personlig assistans beviljad till vår dotter genom LSS och vi märker redan stor skillnad i vardagen. Men samtidigt undrar vi hur detta kommer påverka oss på längre sikt – praktiskt, ekonomiskt och känslomässigt. Vad innebär det att leva med assistans över tid, och hur ser relationen ut mellan familj, assistenter och myndigheter? Vi vill vara förberedda och ha realistiska förväntningar. Hur har det varit för er????
top of page
bottom of page
Jag upplever att assistansen har blivit en integrerad del av vårt liv. Det är klart att det krävs planering och att vissa saker förändras – man har människor i sitt hem, rutiner påverkas. Men i längden är det värt det. Det viktigaste för oss har varit att ha god kommunikation med assistenterna och tydliga förväntningar. Det tar tid att hitta balansen, men när den finns, skapar det en helt ny trygghet för hela familjen.
Vi befinner oss några år längre fram i processen och det har varit en resa, både upp och ner. I början kände vi oss osäkra, men med hjälp från ett företag som kunde assistansersättning fick vi inte bara rätt struktur i vardagen utan också stöd i kontakten med kommunen och Försäkringskassan. Det blev enklare att fokusera på familjen när det fanns en trygg partner som visste hur man hanterar allt det praktiska.